Ja var ska man börja .... efter 1 veckas "meckande" och försök att få Bravve o Ess att para sig så lyckades det äntligen , helt otroligt, nu hoppas jag bara att det inte var för tidigt trots allt 
Det började med att jag hämtade hem Bravve från Maria på fredag eftermiddag , pappa fick ta hand om Mr Larsson för att inte ha han som ett skrikande störande moment mitt i allt , då var Ess på dag 12 som jag räknat , jag tänkte man kunde ha lite tur och fått dom parade på helgen , men icke .... hon gillar Bravve , mycket och det är ju positivt .. Ess är normalt sett inte speciellt intresserad av andra hundar. Men Bravve gillar hon att leka med 
Så på söndagen, lät hon honom kliva upp på ryggen och hon stod still och jag tänkte .. Yes va bra .. men Näh .. ingenting trots att Bravve kämpade på .. Ess var fortfarande hård , men eftersom hon är en tik som inte svullnar så mycket tänkte jag att ... jaja, det kan ju vara så att det är så.
Sen började arbetsveckan och det blev ännu mer pusslande ... Larsson fick nu komma hem och vara i hundgården , Ess inomhus och Bravve fick vara med pappa & Moja , jag var ju tvungen att åka till jobbet. Sen provade jag att släppa ihop dom på måndag kväll när jag kom hem ... det verkade inte klicka alls .. nähä .. ner med Bravve till pappa igen och jag själv var tvungen att åka till min träning , hem sent och sen upp till jobbet tidigt ... på Tisdag åkte jag till veterinären med Ess för att ta blodprov och kolla vad hon stod på för värde ... hämtade Bravve som var rätt sliten och åkte ner med honom till Maria så han fick komma hem i en lugnare tryggare miljö för att vila bättre. 1½ timme dit o 1½ timme hem ... gosh .. mina ögon gick nog i kors och det regnade som sjutton på vägen dit o hem .. på vägen hem så krockar helt plötsligt mina vindrutetorkare , på motorvägen, och jag måste stänga av dom för den framför mig slog runt helt 
försöker ta mig till nästa avfart för att se om jag kan fixa till det .. kissnödig , frusen , trött och det REGNAR .. där står jag under en gatlykta mitt i ingenstans och fattar absolut inte hur jag ska få fast torkarbladet igen .. jag hade en ny i bilen så provade med det och fick dit den, tänkte att nuså .. nu ska det väl gå att komma hem iallafall .. men NÄH .. sån tur hade jag inte .. 200 meter på motorvägen så slog de ihop igen och jag fick ta mig hem till pappa utan vindrutetorkare , det gick men inte fort , hahaha 
Dagen efter skulle jag få svar på provet ... Veterinären ringer mig och säger att det står på 15,6 så det är väl bara åka o para då säger han .. och jag tänkte .. aahhhh S**T .... sen ringer han efter en halvtimme igen och säger att labbet ringde och sa att de skickat fel svar .. OMFG !!! SKÄMTAR DU sa jag ... näe sa han och vad säger det riktiga då sa jag .. jaa .. det säger 46 ( eller om det var 43 jag vet inte jag var förvirrad redan, haha ) så det är ju nästan över då säger han. Jag tänkte det KAN INTE vara över hon var ju fortfarande lite hård i överkant igår, men provet visade ju dessutom också på vad hon stod på DAGEN INNAN !!! ... jag bestämmer mig för att åka ner till Maria igen iallafall efter jobbet ... det regnar ÄNNU VÄRRE den kvällen, jag hade behövt en amfibiebil istället min bil hatar mig just nu ... så provade vi släppa ihop dom .. Ess hjälpte inte till något , förutom att hon stod still och vek svansen och när man blir så där frustrerad för att man så gärna vill att de ska få till det så vill man gärna hjälpa dom .. INTE BRA .. det blev bara ännu mer stress på hundarna , Ess tyckte nog inte om mig alls och inte om situationen, inte Bravve heller ... jag åkte hemåt igen ... funderade å funderade .. Bravve var sliten , Ess med och jag o Maria också .. jag sa till Maria att jag kommer ner imorgon igen och då låter vi dom fixa själva för det känns inte bra att störa dom .. om det är meningen att det ska bli nåt så klarar dom av det annars får det vara ... så jag kom ner igen .. vi släppte ihop dom, denna gången fick Bravve vara i koppel och Ess lös , för jag ville se att hon själv skulle välja att ställa upp för han. Hon ställde upp, lite gnäll var det och så när han kom för nära så pep hon o hoppade .. vi lät dom vila lite .. sen provade vi igen .. och hon ställde igen, så när jag märkte att han började närma sig och hon började bli lite orolig ställde jag mig vid henne för att ge stöd för det lilla extra modet att våga stå kvar och då hände det .. de lyckades få till det 
helt otroligt , dag 18 alltså och med ett skyhögt progprovsresultat .. jag vet inte om det fortfarande var för tidigt, hennes mormor var sen i sina löp å parningar dag 21 typ , hennes mamma var på dag 14-15 .... tror att Ess följer i mormors fotspår. Nu hoppas vi att det blir valpar av detta och om det blir något så är det beräknat till slutet av Mars ..... to be continued
2016-01-30 16:20