snart 9 veckor sedan de kom till världen och lika länge sedan jag skrev i bloggen. Som de flesta vet så förlorade vi den lilla killen efter 2 veckor, otroligt sorgligt och det var ett hårt slag.
Den här lilla tjejen som har varit ensamvalp och det är första gången för mig att ha en ensam valp. Hon är väldigt speciell på så många sätt och detta blir nog det tuffaste överlämnadet jag har haft på alla år tror jag. Det är alltid jobbigt när de ska flytta ut men det här är bortom jobbigt faktiskt, till och med pappa tycker att det är jobbigt. Hon har verkligen kommit innanför allt ända in till hjärteroten och jösses vad jag älskar den här valpen.
Jag vet att man inte ska fästa sig för mycket och det är lätt att tänka så och att säga så men verkligheten är inte så enkel , kärleken för de här små liven och det bara biter sig fast. Det är väl därför jag varje gång tänker att Nä nu blir det inget mer, men så går det ett tag och man tänker att , jo men det här kan bli intressant, så är man där igen.
Jag önskar jag kunde förmedla till alla nya ägare hur det känns att släppa iväg de små guldklimparna, hur mycket jag oroar mig och bryr mig, hur ont det gör i själen. Det har inget med personerna att göra, men det är ju mina små "bebisar". jag har sett dom komma till världen, hur de tar tutten för första gången, hur de växer , hör hur de knorrar o kämpar. Lever och andas med dom i 8 veckor och ser deras otroliga utveckling under den här korta tiden. Alla utvecklar de sin egen personlighet, alla är de speciella på sitt egna sätt.
Jag får alltid höra att jag ska få bilder och uppdateringar och att det är så bra med uppfödare som bryr sig men jag vet också att även om jag hoppas att det är så det kommer bli så vet jag att det inte blir så för det mesta. Första dagarna , första veckorna är det lite mer men sen blir det allt mer sällan , det är några som jag hör av oftare än andra och jag är ytterst tacksam över det, men för de allra flesta så glöms det av och jag antar att livet bara rullar på. Jag kan tyvärr inte jaga efter alla för det finns inte så många timmar på ett dygn och det skulle vara ett heltidsjobb för mig.
Jag klandrar ingen , jag förstår att livet rullar på och att folk har fullt upp med sitt egna men jag önskar att alla förstod att så som det skulle kännas för er att lämna bort eller förlora er vän idag så känns det för mig för varje valp som lämnar mitt hem och även om de har lämnat mitt hem för ett nytt så tänker jag fortfarande på dom , hur de har det , hur de mår , för jag har sett de födas , jag har sett dom växa o utvecklas från små blinda "råttor" som blir seende "marsvin" till små miniatyrhundar och efter 8 intensiva veckor måste jag stålsätta mitt hjärta och se dom flytta ut ur mitt hem .... det känns .... för ingen valp är BARA en valp.
Jag kommer sakna den här lilla Prinsessan, hon kommer inte flytta så långt men jag kommer ändå sakna henne , hon är lite lillgammal och helt underbar 
She-Ra .... Princess of Power
2019-03-08 21:56 | 1 kommentarer