Kennel Thunderwolf

Blogginlägg

Älskade katt <3

Skipper - The One & Only 

Min tappra krigare

 

Den älskade gamla katten som har varit med i nästan 20 år fick somna in den 11.te Juli på morgonen. Det känns otroligt tomt utan han här hemma och det är väl inte konstigt efter så lång tid. 

Han har varit med och fostrat så många valpkullar och gjort intryck på så många människor under sin livstid. Det finns väl ingen som har träffat honom som inte har fascinerats av hans lugna, trygga och fantastiska personlighet. Han har varit med mig på träningsplanen alltid suktande efter en godbit, världens bästa störning under lydnadsträningen. 

Han kom alltid ut och hälsade mig välkommen hem , han var med ut och hälsade andra välkomna hem till oss och även om de hade sina hundar med sig så var han där och hälsade.  

Han var en alldeles speciell katt , mer än bara en katt och det kommer aldrig finnas någon som kommer i närheten av hans unika personlighet. 

20 år är lång tid , verkligen. Samtidigt som jag saknar honom otroligt mycket så är jag så ytterst tacksam av att ha fått äran att få han han hos mig under så lång tid , vem hade trott det när jag hämtade honom på hösten 1998 .... förstå det ... 1998 , känns ju som en hel evighet sen. Den lilla gråa ulltussen med för många klor både fram och bak, skeppskatt i hans linjer bland allt annat han hade i sig , så hans namn blev självklart Skipper    

Han har till och med varit med i tidningen Belgaren med bilden på han och lilla Bravve som han lotsade hem från ängen , tryggaste vännen i världen.

Jag har gjort ett album med han på min FB profil och detta skrev jag där .... 

20 år är en lång tid - han har nästan varit med mig halva mitt liv. Jag fick hem honom i Oktober tror jag det var 1998 , nästan 20 år sedan alltså, tyvärr har jag inga bilder kvar på honom från de 10 första åren i princip, de har gått förlorade i alla otaliga datakrascher. En liten ulltuss med stora tassar var han med 6 klor på baktassarna och 7 på de främre. Han var en blandning av allt möjligt därför hade han också en omöjlig päls och jag klippte ner han varje år vilket han var väldigt nöjd med. Eftersom det förmodligen var skeppskatt inblandat i han så döptes han till Skipper  Han blev endast sövd den första gången vi klippte honom, alla andra år då åkte jag ner till min Veterinär , lånade deras fikarum , klippmaskinen och ett klippbord, han låg på bordet så snällt medan jag rakade och emellanåt fick han en liten godisbit, funkade utmärkt 
Han kastrerades sent då han var runt 5 år för då hade jag tröttnat på att oroa mig för han då han kom hem alldeles blodig och söndrig allt för ofta, han låg hemma och vilade upp sig sen försvann han och var borta någon vecka igen. Efter att han blev kastrerad så rörde han sig inte så långt hemifrån, han har spritt sina gener väl för det finns en hel del katter som är väldigt lik honom runt området där vi då bodde. Hemma fick han en kull med min lilla röd tigrerade hona Busan och jag ångrar att jag inte behöll den sköldpaddsfärgade honan och den röd / creme hanen som precis som Skipper hade alldeles för många klor runt om. 
När vi flyttade till huset vi nu bor i så försvann Skipper bara 3 veckor efter att vi flyttat de sista sakerna. Han fanns inte att finna någonstans och jag var säker på att jag hade förlorat honom för alltid, hur skulle han kunna hitta tillbaka när vi inte hade bott där så länge. Efter att Skipper hade varit borta i 3 veckor försvann hans "Wingman" Zebastian Tisse Tut - Zebban som var 1 år äldre än Skipper som då var 9 år , Zebban var en stor svart panterkatt. Han kom aldrig tillbaka och jag tror att det var Lo som tog honom. 
När Skipper varit borta i 4 veckor hade vi tappat det mesta hoppet om att se han igen men en natt så väckte Genie mig , hon tjatade och sprang till ytterdörren och tillbaka till sängen och gav sig inte förrän jag klev upp. Utanför dörren sitter en helt genomblöt Skipper och jamar  Han var så mager och vi tror att han vandrat tillbaka till gamla huset, det är en otrolig vandring över många stora vägar och skog och när han upptäckte att det inte fanns någon där så vandrade han tillbaka. Jag var så lycklig  Han låg på soffan i 2 veckor säkert och gick bara precis utanför dörren och gjorde sina behov och till matskålen. Efter detta så har han inte gått speciellt långt från huset alls på alla år. 
Han har varit med och uppfostrat valpkullar och han har varit den allra bästa tålmodigaste katten som bara använt så mycket klor som det varit nödvändigt för att de ska förstå vad som är ok och inte. 
Det kommer bli tomt efter Skipper , han har ju varit med så länge. Han har spunnit sig genom livet, hur skadad han än har varit så bara spinner han. Så fort man tittat på han spann han, han har varit med mig på träningsplanen och han har hälsat alla välkomna när de kommer. Han har mött mig vid bilen när jag kommer hem även det sista året då han har varit så skruttig. Han har hälsat främmande hundar välkomna med öppet sinne ... han har berört så många liv under sin livstid och alla som mött honom har fascinerats över hans enormt stora personlighet , han har berört människor över hela världen då hans utstrålning verkligen har lyst igenom på foton av honom. Han kommer vara otroligt saknad men jag känner en enorm tacksamhet av att ha fått äran att ha en sån fantastisk individ i mitt liv för så lång tid. Under alla dessa nära 20 år har vi knappt haft några Veterinärbesök, han har haft ett bra liv med människor och djur omkring sig som har älskat honom högt. 
Imorse ringde jag min Veterinär , 40 min senare var vi där och Skipper somnade inom 1 minut, min Veterinär och jag har haft en "relation" lika länge som Skipper har levt och jag är så tacksam för att vi förstår varandra utan att så många ord behöver uttalas, jag fick en kram innan jag åkte tillbaka hem igen. Hemma gjorde jag som jag alltid gör med mina älskade vänner, jag ser ut en viloplats, fixar lite fint och bär de till platsen, jag tror att det är mitt sätt att göra ett avslut och en procedur som är nödvändig för att min själ ska få ro. 
Skipper är den enda som får sin plats utmärkt, de andra har jag inte riktigt koll på var de ligger exakt så jag ber alltid om ursäkt när jag går omkring där utifall att jag råkar gå på deras viloplatser. Raven och Genie vet jag exakt var de ligger och Skipper fick en plats alldeles intill dom  Den fina skylten som Åsa Marklund gjorde åt mig blev aldrig uppsatt vid vägen så den får nu vara där han är. 
Vila i frid älskade bästa katt vi ses igen senare hoppas jag  

aSkip1   923004_4844420591788_384397212_n 387180_4844418591738_1683384445_n b73eae51-8a25-4d7c-b668-b91c8156c8c64 37051359_10212597693560694_3090575375764291584_n

 

Bloggerska

22 
Annelie Johansson