Kennel Thunderwolf

Blogginlägg

Älskade katt <3

Skipper - The One & Only 

Min tappra krigare

 

Den älskade gamla katten som har varit med i nästan 20 år fick somna in den 11.te Juli på morgonen. Det känns otroligt tomt utan han här hemma och det är väl inte konstigt efter så lång tid. 

Han har varit med och fostrat så många valpkullar och gjort intryck på så många människor under sin livstid. Det finns väl ingen som har träffat honom som inte har fascinerats av hans lugna, trygga och fantastiska personlighet. Han har varit med mig på träningsplanen alltid suktande efter en godbit, världens bästa störning under lydnadsträningen. 

Han kom alltid ut och hälsade mig välkommen hem , han var med ut och hälsade andra välkomna hem till oss och även om de hade sina hundar med sig så var han där och hälsade.  

Han var en alldeles speciell katt , mer än bara en katt och det kommer aldrig finnas någon som kommer i närheten av hans unika personlighet. 

20 år är lång tid , verkligen. Samtidigt som jag saknar honom otroligt mycket så är jag så ytterst tacksam av att ha fått äran att få han han hos mig under så lång tid , vem hade trott det när jag hämtade honom på hösten 1998 .... förstå det ... 1998 , känns ju som en hel evighet sen. Den lilla gråa ulltussen med för många klor både fram och bak, skeppskatt i hans linjer bland allt annat han hade i sig , så hans namn blev självklart Skipper    

Han har till och med varit med i tidningen Belgaren med bilden på han och lilla Bravve som han lotsade hem från ängen , tryggaste vännen i världen.

Jag har gjort ett album med han på min FB profil och detta skrev jag där .... 

20 år är en lång tid - han har nästan varit med mig halva mitt liv. Jag fick hem honom i Oktober tror jag det var 1998 , nästan 20 år sedan alltså, tyvärr har jag inga bilder kvar på honom från de 10 första åren i princip, de har gått förlorade i alla otaliga datakrascher. En liten ulltuss med stora tassar var han med 6 klor på baktassarna och 7 på de främre. Han var en blandning av allt möjligt därför hade han också en omöjlig päls och jag klippte ner han varje år vilket han var väldigt nöjd med. Eftersom det förmodligen var skeppskatt inblandat i han så döptes han till Skipper  Han blev endast sövd den första gången vi klippte honom, alla andra år då åkte jag ner till min Veterinär , lånade deras fikarum , klippmaskinen och ett klippbord, han låg på bordet så snällt medan jag rakade och emellanåt fick han en liten godisbit, funkade utmärkt 
Han kastrerades sent då han var runt 5 år för då hade jag tröttnat på att oroa mig för han då han kom hem alldeles blodig och söndrig allt för ofta, han låg hemma och vilade upp sig sen försvann han och var borta någon vecka igen. Efter att han blev kastrerad så rörde han sig inte så långt hemifrån, han har spritt sina gener väl för det finns en hel del katter som är väldigt lik honom runt området där vi då bodde. Hemma fick han en kull med min lilla röd tigrerade hona Busan och jag ångrar att jag inte behöll den sköldpaddsfärgade honan och den röd / creme hanen som precis som Skipper hade alldeles för många klor runt om. 
När vi flyttade till huset vi nu bor i så försvann Skipper bara 3 veckor efter att vi flyttat de sista sakerna. Han fanns inte att finna någonstans och jag var säker på att jag hade förlorat honom för alltid, hur skulle han kunna hitta tillbaka när vi inte hade bott där så länge. Efter att Skipper hade varit borta i 3 veckor försvann hans "Wingman" Zebastian Tisse Tut - Zebban som var 1 år äldre än Skipper som då var 9 år , Zebban var en stor svart panterkatt. Han kom aldrig tillbaka och jag tror att det var Lo som tog honom. 
När Skipper varit borta i 4 veckor hade vi tappat det mesta hoppet om att se han igen men en natt så väckte Genie mig , hon tjatade och sprang till ytterdörren och tillbaka till sängen och gav sig inte förrän jag klev upp. Utanför dörren sitter en helt genomblöt Skipper och jamar  Han var så mager och vi tror att han vandrat tillbaka till gamla huset, det är en otrolig vandring över många stora vägar och skog och när han upptäckte att det inte fanns någon där så vandrade han tillbaka. Jag var så lycklig  Han låg på soffan i 2 veckor säkert och gick bara precis utanför dörren och gjorde sina behov och till matskålen. Efter detta så har han inte gått speciellt långt från huset alls på alla år. 
Han har varit med och uppfostrat valpkullar och han har varit den allra bästa tålmodigaste katten som bara använt så mycket klor som det varit nödvändigt för att de ska förstå vad som är ok och inte. 
Det kommer bli tomt efter Skipper , han har ju varit med så länge. Han har spunnit sig genom livet, hur skadad han än har varit så bara spinner han. Så fort man tittat på han spann han, han har varit med mig på träningsplanen och han har hälsat alla välkomna när de kommer. Han har mött mig vid bilen när jag kommer hem även det sista året då han har varit så skruttig. Han har hälsat främmande hundar välkomna med öppet sinne ... han har berört så många liv under sin livstid och alla som mött honom har fascinerats över hans enormt stora personlighet , han har berört människor över hela världen då hans utstrålning verkligen har lyst igenom på foton av honom. Han kommer vara otroligt saknad men jag känner en enorm tacksamhet av att ha fått äran att ha en sån fantastisk individ i mitt liv för så lång tid. Under alla dessa nära 20 år har vi knappt haft några Veterinärbesök, han har haft ett bra liv med människor och djur omkring sig som har älskat honom högt. 
Imorse ringde jag min Veterinär , 40 min senare var vi där och Skipper somnade inom 1 minut, min Veterinär och jag har haft en "relation" lika länge som Skipper har levt och jag är så tacksam för att vi förstår varandra utan att så många ord behöver uttalas, jag fick en kram innan jag åkte tillbaka hem igen. Hemma gjorde jag som jag alltid gör med mina älskade vänner, jag ser ut en viloplats, fixar lite fint och bär de till platsen, jag tror att det är mitt sätt att göra ett avslut och en procedur som är nödvändig för att min själ ska få ro. 
Skipper är den enda som får sin plats utmärkt, de andra har jag inte riktigt koll på var de ligger exakt så jag ber alltid om ursäkt när jag går omkring där utifall att jag råkar gå på deras viloplatser. Raven och Genie vet jag exakt var de ligger och Skipper fick en plats alldeles intill dom  Den fina skylten som Åsa Marklund gjorde åt mig blev aldrig uppsatt vid vägen så den får nu vara där han är. 
Vila i frid älskade bästa katt vi ses igen senare hoppas jag  

aSkip1   923004_4844420591788_384397212_n 387180_4844418591738_1683384445_n b73eae51-8a25-4d7c-b668-b91c8156c8c64 37051359_10212597693560694_3090575375764291584_n


Uthållighetsprov

Igår gjorde vi UHP = Uthållighetsprov

Regler och anvisningar finns att läsa på SBK.s sida om man vill det men enkelt förklarat så cyklar man med sin hund som ska befinna sig på höger sida i en grupp - blir ju som en lång rad då iofs -  igår var vi 9 st som gjorde detta prov.

Provet är på tid och man ska avverka 2 mil, det är 2 pauser där domaren kontrollerar tassarna främst så de inte tagit stryk och det blir även en liten kontroll på att hunden inte är för hårt belastad fysiskt. 

Vi var 4 schäfrar , 3 belgare , 1 rottweiler och 1 boxer , alla klarade provet.

Vi belgarägare då - Maria med Bravve ( Thunderwolf´s Braveheart ) Jag med Copy ( Black Destiny Copyright ) och Carolina med Texas ( Nightrunner´s Cabernet , som är en larsson x Yava son  ) 

Började fredagen med att efter jobbet åka och hämta upp Maria o Bravve, lasta på hennes cykel och sen hem till mig. På morgonen så knölade vi på min cykel också och sen bar det iväg till Nossebro, Carolina meddelade att hon lyckats knöla in sin cykel i baksätet då hon inte har någon dragkrok , utan att behöva montera isär den, haha , bra jobbat där     

Cyklingen gick jättebra faktiskt, 3 st schäfrar låg i täten och travade på rätt bra -  Maria låg framför mig och jag hade Micke med min favvo rottis i häcken, så jag tjatade på Maria att trampa på och Micke tjata på mig, hahaha ... ett jäkla tjatande - nästan skilsmässa mellan mig och Maria 

Hundarna klarade det alldeles utmärkt , vädret var perfekt och vägarna var bra att cykla på.

Det är ett trevligt relativt enkelt prov att genomföra och jag rekomenderar de som kan att göra det. En bra check på att hunden har bra fysik och det är nu för tiden ett officiellt prov så efter genomfört godkänt prov får hunden en titel UHP.

Grattis till oss alla och Tack för en super trevlig dag 

alla på uhp

 

Copy o jag  Maria o B  Carro o Texas


Valparna är här nu !!!

Jag ska försöka sammanfatta så gott det går för det känns som om det där livshjulet snurrar väldigt fort eller har snurrat alldeles för fort på sista tiden   

Drömkullen föddes den 17de Maj på samma dag som Ess fyllde 7 år och givetvis alla hennes syskon i Tom Cruise kullen    Vi hade hoppats på mer tikar än hanhundar, men ibland vill det sig inte som man vill så det blev 4 hanhundar och 1 tik , å andra sidan så trodde jag att det bara var 4 stycken totalt eftersom det på röntgen bara syntes 4 helt säkert och den där eventuella femte lika gärna kunde vara bajs - jo faktiskt rätt ord där , inte ett uttryck    

Två av hanarna har en alldeles speciell färg, otroligt orange iallafall den ena är efter ett par dagar fortfarande väldigt ljus, det är skoj och ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig.

Vi backar lite nu ... När pappa skickade meddelande till mig om att Nu bäddar S för fullt ... då var klockan cirka 14.30 .... så jag stängde av svetsen , tog av mig allt, sa till min kollega att säg till T* ( chefen ) att jag har åkt hem för hon ska nog föda nu... jag bytte inte ens om , bytte bara skor och satte mig i bilen och åkte. Jag har en halvtimme hem från jobbet och hoppades på att hon inte skulle starta förrän jag kom hem. 

Jag hatar det där momentet ... födseln ... när man fött barn själv också så gör det liksom ont i hela själen av att se någon ligga med krystvärkar även om jag nu hade väldigt snabba förlossningar så var de ju inte smärtfria    sen det här med att inte veta riktigt vad man ska göra ... ska jag vänta , ska jag ringa Veterinären , håller de på att krocka där inne, lever de, är hon utmattad, orkar hon , hur länge orkar hon, krystar hon för mycket , för lite , för ofta ..... ja alla dessa tankar och funderingar som far runt i en. Så försöker man tänka logiskt för det är liksom ingen idé att LÄSA om hur det SKA vara enligt alla råd o tips .. för vet ni vad ... det är sällan "By The Book" och speciellt inte här hos mig 

Jag hade Julie på messenger för moraliskt stöd råd o tips, Julie är helt fantastisk på att hålla mig lugn o trygg hon är Ess "gammel-mormor" så att säga , det är Ess mormor Genies uppfödare i Wales och det är skönt att ha någon med sig som jag vet älskar och bryr sig om mina hundar så mycket och som har varit med länge, haft flera kullar och bred kunskap. Tack så otroligt mycket Julie 

Det tog lite tid för Ess att mata fram valparna , vi flyttade oss mellan soffan och valplådan, det är lustigt det där med valplådan förresten, det förundrar mig att de bara VET var de ska föda siina valpar för tills det har varit dags så har Ess legat utanför lådan hela tiden och så var det med hennes mamma o mormor också och även de andra tikarna jag haft. Märkligt eller hur 

Till slut kunde jag se att en var på väg ut, jag såg en nos utan hinnor, då blev jag nervös , för där satt den, i öppningen och jag tänkte ... shit , undrar om den är död ? Jag skrev till Julie .. jag tror den första är död, den ser död ut .... till slut så krystade hon ut den och den var allt annat än död   det var en tik ... 

... första kom cirka klockan 19.00 och efter 20 minuter så var det 3 ute så då blev det liksom kaotiskt bara för det istället , haha   Ess var jätte duktig och tvättade de små på en gång och pysslade med dem.  Sen vet jag inte hur lång tid det tog mellan de andra och när hon var klar och det är nog första gången jag inte har haft koll på tiden o klockan så jag skrivit upp det, jag hade koll under förlossningen men eftersom jag inte skrev upp något så kommer jag ju inte ihåg det nu och det är ganska oviktigt också. 

Ett par dagar innan valparna kom så rann det ut mjölk från Ess juver , det har jag aldrig varit med om faktiskt, och även under förlossningen så rann det ut mjölk och inte lite heller så dessa små fick verkligen i sig ordentligt med mjölk på en gång och det syntes på dem efter 1 dygn, väldigt runda , blanka och fasta i sina små kroppar. Sen kan jag tycka att de är väldigt otacksamma och gnälliga, men det tror jag har att göra med generna ... Larsson är morbror och att han heter Larsson är för att vi kallade han för Pip-Larsson när han var liten .... mmhhmm ... precis 

De här små äter typ hela tiden .... och på morgonen efter så låg där en 5 cm lång bajskorv ... jag har aldrig sett så mycket baj efter en valp så tidigt ... så att de fått i sig mycket mat var ju ganska klart 

Det är roligt att se att Ess fungerar som mamma , hon har aldrig gillat valpar. Det är klart det är skillnad med sina egna men ändå roligt att se att modersinstinken finns där så stark , i början var hon lite klumpig ( vem var inte det ;-) ) men det är första gången jag haft en tik som velat flytta på sina valpar genom att bära dem , det var så att hon tvättade de lite klumpigt så hon puttade bort de från sig själv .... så blev hon orolig att valpen liksom var DÄR BORTA !!! ... så gick hon upp och ville bära tillbaka den så hon försökte greppa den över kroppen med munnen. Det här var bara något hon gjorde alldeles när de var färska och jag antar att hon var lite extra stressad av allt detta nya. Så fort de pep lite så vickade hon på huvudet och stirrade på dem och pep lite själv. Jag sa till pappa att får hon bara ligga lugnt nu och känna att pulsen kan gå ner och att de ligger tryggt och äter så kommer det bli bättre och det blev det. Nu efter ett par dagar så är det stor skillnad och hon har kommit in i detta jätte bra 

Jag åkte till jobbet dagen efter och lämnade allt kaos till min pappa, stackars min pappa , men han är helt fantastisk och jag undrar hur jag ska klara mig utan honom .... Tack Pappa för att du står ut med mig   Han skrev till mig under dagen på första dagen .. " hur får jag ut S att kissa ? " .... Jag svarade att vill hon inte så strunta i det .. .Ess vägrade gå ur valplådan , haha ... så det var en kissnödig tjej som hoppade ur lådan när jag kom hem ;-) 

Ja detta var väl allt i det stora hela om valparnas ankomst ... nu lyser solen ute och jag ska ut o aktivera de 2 svarta trollen ... liten och lite större .... Nästa blogginlägg tänkte jag berätta ett litet roligt sammanträffande med datum och om hur allt går igen bland annat ...  tills dess så får ni alla ha det underbart och är ni med i Facebook Gruppen för Kenneln , Thunderwolf Belgian Shepherds får ni se uppdaterade bilder och annat där.

Må Väl 

18

 


BREAKING NEWS !!!

ESS ÄR DRÄKTIG !!! 

och jag kunde inte känna mig mer upprymd 

Ja den hade ni inte väntat er va   

Vi tar det från början ....  

När Qila kom hit började Ess löpa strax därefter, den 1:a Mars närmare bestämt , väldigt dålig tajming eftersom det innebar att hon skulle gå in i höglöp samma tidpunkt som valparna skulle födas ... enormt stresspåslag kan jag meddela. 

Denna gången tänkte jag att nu ska jag göra allt jag kan för att det ska bli något av detta löp ... jag har åkt som en galning mellan mitt hem och Marias hem, det är cirka 10 mil enkel resa , inte så långt kan man tycka , men när man gjort det 7 gånger på en dryg vecka och den jäkla kringelikrok vägen kan man hålla sig för skratt , det lovar jag 

Vilket fall ... den 12:te föddes valparna och kl.7 på morgonen den 13:de var jag och Ess hemma hos Maria på vändplan och väntade på henne och Bravve för att göra ett första test ...

Ess var på dag 13 då.

Inget hände så vi åkte hem, på eftermiddagen kollade jag med Veterinären vad hon stod i för värde och nivån var låg så vi bestämde att prova på Onsdagen igen , 2 dagar senare och Dag 15 ....

Bild på den historiska dagen då det hände 

10a

Helt plötsligt så blir det en parning och ett häng på en 15 minuter kanske  .... Woohoo !!!

Men det var den enda parningen vi fick till , jag åkte till Veterinären dagen efter igen och han säger då .. "jamen nu börjar det hända grejer " ...   ... eehh ... ja efter det så åkte jag då 5-6 gånger till för att träffa Bravve o Maria ... men näpp .. ingen mer parning så vi kunde bara hoppas på att det var bra tryck på de som han levererade och långt bäst före datum utifall inte äggen hade anlänt än ... och det var det ju tydligen för dräktig är hon 

Det här är verkligen en milstolpe för mig då båda är uppfödda av mig med mitt kennelnamn men ändå inte besläktade , fantastiskt roligt och otroligt spännande. Det här är något som jag velat och planerat och funderat på länge länge och nu är det ett faktum , helt galet och jag kan knappt tro att det är sant. 

Jag hoppas nu bara att allt går bra och att inget händer på vägen.

Stort Tack till Maria som ställt upp till 100 % och stått ut med alla försök som vi gjorde 

Ultraljudet idag bekäftade dräktighet och han såg det direkt ... han sa först han såg 3 och sen sa han att det är ju minst 2 iallafall och det var väl vad du behövde veta   haha .. han är lite rolig ibland, så nu hoppas vi att det ligger en liten bunt där inne som vi kan välkomna tilll världen runt den 17 Maj .. vilket lustigt nog är Ess födelsedag 

 


Utställning Copy !

Idag var det Copys andra utställning och den första stora .... My Dog 2017 ... 

När vi först kom in på mässan så tyckte hon nog att det kunde kvitta och vi kunde åka hem igen, alla dessa hundar och människor , lukter och ljud , alldeles för mycket. 

Jag tänkte att detta kommer aldrig att gå, men men ... jag bestämde mig för att  ... om hon inte har funnit sig till rätta då det är dags för oss att gå in i ringen så struntar vi i det helt enkelt, inte värt att ruinera något för framtiden, viktigast är ju ändå att hon tycker att det är okej att vara på en sån stor tillställning.  Vi började med att gå runt lite lugnt bland alla stånden, jobbigt för henne när det var hundar både bakom , framför o på sidorna , hundar i alla olika storlekar och med alla olika temperament, inte roligt alls. Det enda som gör att Copy verkligen skiner upp av oavsett var vi än är , det är när hon ser ett barn , hon ÄLSKAR verkligen barn   Min bror och brorsdotter Klara var där också så det blev ett kärt möte 

När vi stod där bland stånden så trångt så var det en liten hund, bara 8 månader , superglad, liten boll , vet inte vad det var för ras , såg ut som en typ av Bishon Frisé ( ursäkta stavning ) ... Copy var skeptiskt till VAD det var för något, men den gav sig inte utan gjorde lek inviter och var bara sådär jätte jätte glad så Copy släppte ned garden och sen var det high chaparall .... efter detta så blev hon istället jätte nyfiken på ALLA små hundar  

Hon gillade verkligen inte alla dessa "övergångar" i golvet , det är som luckor som smäller och rör sig när man går på dem , hon ville gärna gå runt dom och det blev vägran varje gång vi skulle över dem, men skam den som ger sig, vi stod vid en till slut och jag tog henne fram o tillbaka över dessa i flera minuter, beröm o godis , över o över , beröm o godis ... hon tyckte nog inte de var okej nångång egentligen under den tiden vi var där, men hon gick över dem iallafall , jo precis innan vi skulle lämna stället då var hon så trött så hon inte brydde sig om alla , bara vissa. Hon var faktiskt jätte duktig för även om allt var nytt och stort och lite skrämmande så sorterade hon det relativt fort och tog sig förbi det. 

När det var dags för oss att gå in i ringen då hade hon fortfarande inte kissat eller gjort ifrån sig ute i sågspånet men hon verkade okej och såg samlad ut så jag bestämde att vi går in och ställer.

Inga problem med hanteringen, inte ens tandvisningen faktiskt, bara lite krångel där, men mest jag som fick mig en överaskning av den mindre angenäma sorten   när domaren säger  .. " jaha , här fattades det tänder ! " ... och jag svarar  .. " nä det gör det inte , dom är där , du menar de små där nere ? " .. domaren igen  ..  "nä , men det saknas P2:or " .... och jag är rent kass på detta med tändernas placeringar så jag tänker febrilt , P2 P2 ... var faan sitter P2 nu då ??? och tänker , de där har jag inte ens reflekterat över att de saknas , jag har varit helt inne på att kolla att de små nere finns på plats ... P1 nere alltså ... inte fasen har jag haft koll på ifall nåt fattas uppe   som jag förstått det så är det inte diskvalificerande fel ... MEN ... det är ju verkligen inte bra, så hur detta kommer påverka framtida planer , ja det får jag fundera på lite och senare för nu orkar jag inte det   ...  varför jag är kass på tändernas benämning är nog för att jag aldrig har haft några tandförluster på någon, inte vad jag vet om iallafall . Men nu börjar jag ju fundera på ifall jag har det i leden så jag skulle nog vilja att alla som kan kollar tänderna på Thunderwolf hundarna och skickar mig ett "check- alla på plats " eller "check - det fattas ....."  skickar upp bild på tändernas benämning här .... 

Permanentatander

ja Okej , tillbaka till utställningen .... Hon fick jättefin kritik , han bortsåg från detta med tänderna då hon är valp. i övrigt så lät kritiken såhär ....

"Tilltalande helhet, Välformat huvud. Ännu ej fulltandad. Utmärkt hals o resning. Välkroppad, bra proportioner. Välvinklad. Bra steg från sidan , slarvar lite fram"  Bästa Valp  , HP o BIR 

Domare : Åke Cronander


15941991_10208472553194763_5773054_n

Hon var ensam så ingen konkurrens men bara för att de är själva så behöver de ju inte få pris 

Efter  vi varit inne så gick vi runt lite igen, vi gick utanför entren en stund också och där bjöds det på Live Tv i storbildsformat  ( enligt Copy ) , haha 

15943324_10208472549794678_1542845225_o

För kennel Björklångens har det gått superbra både igår och idag , det är Bravve bebisar så det är ju mina lurviga barnbarn  ... stort Grattis till alla

grupp avel björklång 

Mali med Annette från Norge vann över grabbarna båda dagarna , stort Grattis 

Mali

 

Vi hoppade över finalen för jag kände att det var tillräckligt med det som varit för Copy och vi lämnade med flaggan i topp   hon var väldigt trött kan man säga och då är det så lätt att något blir fel och det är ju väldigt onödigt när allt hade gått så bra hela dagen. Det var skönt att se att hon hade anpassat sig såpass bra innan vi lämnade att hon kunde lägga sig ned och i princip somna till lite mitt i korridoren bland alla stånden, hundar o människor som passerade , jämfört med hur hon var när vi kom dit på morgonen  

15942858_10208472548674650_1141043699_o            15879478_10208472548234639_1950258133_n

Japp ... det var allt för idag .... Over and Out 

 


 

Bloggerska

22 
Annelie Johansson